Det känns så tomt....

Nu har jag haft några sköna semesterveckor,
där höjdpunkten utan tvekan var-
Londonresan!!!
Ett minne för livet,
där vi fick rå om varandra hela familjen
och bara vara...

Ett härligt avstamp
där jag nog till sist insåg
att barnen faktiskt inte är barn längre
utan unga vuxna och faktiskt klarar sig alldeles
utmärkt på egen hand...

I dag är de tagna de där sista stegen ut i vuxenlivet,
de där stegen som betyder
att nu börjar en ny fas i allas våra liv...

Jag känner mig omtumlad,
men samtidigt lycklig,
mina underbara ungar!!!
De kommer ju alltid vara det,
även om vi inte bor under samma tak lägre...
( Nåja, militären dyker väl upp då o då på helgerna
och vill ha inkvartering hoppas jag... )

Mina största kramisar är era,
må lycka, glädje och
en massa jävlar anamma
följa er på vägen!!!

Men det känns lite tomt,
redan...

... tur att jag har några dagars semester kvar,
så att jag hinner vänja mig lite med det nya livet...