En känsla av vår!!!

I går var det tulpanens dag och inte kunde jag låta bli att köpa med mig en liten bukett hem. Gillar tulpaner just för att de ger mig en känsla av vår. Likaså fick en kruka med små knoppiga pärlhyacinter följa med hem. Nu står de där i köksfönstret och påminner mig om att våren är på väg. Det känns rätt trevligt för när man sticker ut näsan utanför dörren så är det bitande kallt och vintrigt!

Ge mig mer vår!!!

Det blev sååå mörkt...

Ut åkte julen, men fy så mörkt det blev härinne!
Ingen julgran som lyser sitt milda sken i vardagsrummet,
ingen adventsljusstake som är tänd i köket
och ingen stjärna som sprider sin stjärneljus inne i sovrummet...

Brist på lampor råder,
men det kanske man kan råda bot på...

En liten AnCa trotsar mörkrets makt....

Nere i djupa källarhålan
låg en gammal ful lampa och skrotade,
den "klädde" jag av så den blev alldeles naken ;O)
Sen piffades det gamla "skelettet" till,
väldigt enkelt med en gammal duk
och lite virkad spets.
Simsalabim!


En ny lampa hade sett sitt ljus!!!

Den får duga
att lysa upp tillvaron med
tills dess att ljuset återvänder till oss igen...

Varde ljus!!!

Se så fin hon är!!!

Se så fin hon är!!!

Den här underbara kamémedaljongen,
fick jag av en av mina favorittjejer häromdagen,
det var en försenad julklapp,
vilken tur jag har!!!
Det står liksom mitt namn på den här damen,
och jag älskade henne från första stund,
jag kommer att ha henne runt halsen, ofta..!

Egentligen borde man nog sprida ut de få julklappar man får
och njuta av dem lite då och då i stället???

Så över en kopp kaffe med "peccabulle"
tog vi farväl av det "gamla livet",
bytte julklappar
och planerade vårt framtida liv...

I morgon börjar faktiskt det "nya livet",
med nyttigheter, promenader
och en himla massa annat
som vi egentligen inte har en aning om just nu ;)

Hur (sinnes-)sjuk får man bli?

Träffade en gammal avlägsen vän igår, han berättade följande: Han drabbades av en svår sjukdom förra året. Redan när han låg på sjukhuset knappt vid medvetande så ringde hans exfru och krävde honom på pengar, utan anledning. Det var en elak sjukdom och det var knappt och jämt att mannen överlevde. Med hjälp av operation, träning, en massa jävlar anamma och mycken möda så kunde han i alla fall flytta hem igen. Efter ett tag var det så att han äntligen skulle få ta hem sina barn för en helg, problemet var att medan han låg på sjukhuset så hade exfrun länsat hans hus på alla barnens kläder, hon hade oxå skrämt upp barnen så att de knappast vågade komma dit. Det var sen helvetet började...

Exfrun har nu lurat i barnen att pappa blivit aggressiv efter sjukdomen, att han är farlig och att de inte får vara där. När han ringer för att prata med dem vill de inte ens prata med honom och han har inte fått träffa sina barn på snart tre månader. Exfrun har nu polisanmält honom för något han inte ens gjort... Jag antar att det här är bara början på en lång historia och det den gör mig fruktansvärt ledsen och upprörd. Hur tänker man som mamma när man gör nåt sånt här??? När man inte låter barnen få träffa sin pappa och dessutom hittar på en massa osanningar om honom. En pappa som har en dödlig sjukdom som kanske poppar upp igen och som kanske inte lever så länge till... En pappa som behöver all sin kraft och ork för att bara klara av att leva... Varför??? Jag blir så fruktansvärt upprörd och förbannad!!!

Det sjuka är att hon får med människor i sin omgivning på hela den här påhittade historien, hon lyckas dupera folk på nåt konstigt sätt. De som vet hur den här personen är, känner igen det här, och historien upprepar sig... Sinnessjukt???

Fem år!!!

Älskade goa lilla Loppa!!!
Grattis på 5-årsdagen...

Tänk att det var så länge sen en moster
fick hålla i en liten, liten Loppa
för allra första gången...

Längtar tills i kväll,
några minuter efter "Bolibompa",
då kommer jag på ditt kalas!!!

2008 - Året som gick ( del 2 )

Juli-
semester och nytt tak...
Aldrig kunde jag ana att det fanns så många tegelpannor
på ett sånt litet torptak!!!
Men nu är alla utbytta
och taket är helt igen!

En avslutningskonsert med Whirres gamla band-
Embers Rise
fick en varm sommarkväll
att bli riktigt het!!!
Stolt som bara en Anc-mamma kan vara
stod jag där längst bak
och bara njöt....

Semestern fick oss att lämna hemmaplan,
vi besökte kära vänner i Hälsingland,
särskilt kärt blev återseendet av
hunden Loke,
han är ju son resp. bror
till våra pälsklingar...

Kära mormor orkade inte längre,
sommarens glädje förbyttes i sorg.
Jorden förlorade en av sina finaste människor,
men himlen berikades med en ängel till,
med ett hjärta av guld och en famn så oändligt stor...
Du fattas mig....

Augusti-
det tunga avskedets månad..Men till vår stora glädje!!!
Dottern kom in på den eftertraktade Frisörlinjen,
från och med nu är det bara att villigt
låta sig sättas i frisörstolen
och vara försökskanin!!!

September-
då var det kräftskiva
för en blivande pensionär- min far,
men som fotfarande inte gått i pension...

Dottern flyttade,
ja, bara ner i källaren men ändå!
En trist gillestuga
hade förvandlats till ett fräscht tonårsrum...
Hennes gamla rum
fick bli nytt gästrum...

Oktober-
bjöd på både snö & tö

November-
Bloggen "En liten AnCa"
försvann ut i cyberrymden...
Nu får allt nytt & nött
trängas på den här bloggen!!!

Torpet stängdes för säsongen...

En liten AnCa
förandlades till en galaprinsessa för en kväll,
med hjälp av en duktig frissa ( läs Ellen )
och en sprillans ny klänning!!!

December-
årets sista månad
med speciellt en dag som jag sent ska glömma
och som fortfarande gör mig glad i sinnet.
Den då Loppa hjälpte mig att stajla om vardagsrummet.
Jag njuter fortfarande av hur fint det blev!!!

Nu ser jag fram emot
att se vad det nya året kommer att innehålla för nåt spännande...

2008 - Året som gick... ( del 1)

Har lite svårt att komma i gång med bloggandet så här på det nya året...

Börjar med en liten årskrönika,

på mitt alldeles egna sätt,

över året som gick i stället!!!

Januari-

det var då vi för allra första gången

fick se vårt sommartorp i vinterskrud...

Februari-

var månaden då en liten AnCa

gav hockeyfrillan en pånyttfödelse...

Mars-

våren kom tidigt,

blåsippan den lilla stod ute i backarna och neg...

April-
innebar torparpremiär,
som jag (vi)hade längtat!!!!
Att få möta våren däruppe,
var alldeles ljuvligt
och man ville inte åka hem när söndagskvällen kom...







Maj-
Härligt varmt och soligt väder,
nyplockade favoritblommor,
läs liljekonvaljer
på köksbordet...




Juni-
Det stora flyttlasset kom till stan,
söstra Mi och hennes familj flyttade till vår stad,
ingenting blev sig likt,
allt blev så mycket roligare då!!!
Som jag hade längtat,
efter det oxå...





Sen fick man ju träffa den underbara lilla Loppan lite oftare oxå,
det gillade jag!!!
Lånade henne lite och hade några underbara dagar
vid torpet,
med bla jordgubbsätning på schemat...





Foppatofflorna gjorde sitt intåg i mitt liv,
måste erkänna,
de är inte världens vackraste,
men ack så sköna de är!!!

( Fungerar även bra på julförsäljningströtta Anc-fötter,
som är så ömma att de nästan inte vill stå på golvet alls... )

Fortsättning följer...

GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET OXÅ!!!