Ännu en vecka i en AnCa's liv...

Dagarna går
och blir till veckor...

Jag försöker nästan vända ut och in på mig själv,
för att räcka till överallt
där jag vill vara...
Det är mycket nu!

Den här veckan har haft en klar höjdpunkt,
kanske inget märkvärdigt egentligen,
men för mig var det STOOORT!!!
Jag har hört hjärtslagen
på mitt kommande lilla barnbarn!!!
Tänka sig att detta är vackrare
än den ljuvaste musik...
toner som värmer ett
"mormorshjärta"...

Igår var det precis en månad kvar
tills den beräknade ankomsten av den lille/lilla...

Annars har väl hösten på allvar
gjort sitt intrång,
med bland annat frost på marken ett par morgnar
den här veckan.

Tittade till torpet idag,
marken där börjar täckas med löv
och det ser riktigt höstlikt ut däruppe.
Än vill vi nog inte riktigt bomma igen för säsongen
utan hoppas väl på att få i alla fall en
övernattning till innan vi ställer i ordning allt för vintern.

Ha det så bra i höstrusket-
alla mina vänner,
håll i hatten!!!