10 december 2011

Tionde luckan, sanningen...


Det tittas en hel del på
Emil i Lönneberga här hemma just nu...
Det är inte bara lillskrutts favorit
utan oxå hennes morfars.

Fastän lite läskig är han ju Emils pappa,
när han ser så där sur ut
och blir så där arg.
Sen skriker han ju oxå,
så lite otäck är han allt.

Häromdagen på bussen
så klev det på en riktig gammal surtant,
lite läskig hon oxå med andra ord.
Hon satte sig ju givetvis mittemot Aurora,
som synade tanten en liten stund,
böjde sig lite framåt mot henne
och sa sen:
" Fördummade dunge!"
( läs- " förgrymmade unge")
Det va nog ganska svårt för hennes mamma
att hålla sig för skratt just då?

För vad var det jag sa,
av barn(barn) och fyllehundar
får man höra sanningen.

2 kommentarer:

Här är gudagott att vara ! sa...

Ha, ha ,ha , vilken underbar berättelse ! - Jag kan se det framför mej :D ! Vilken sötunge du har till barnbarn, visst är det underbart roligt att vara mormor /farmor !
Ha det gott !
Kram ♥ Anneli

Bibbi sa...

Underbara jänta! Önskar jag också suttit på den bussen:-) Hon bjöd nog på många härliga skratt där i bussen.
Nu har jag nog ögat mig mer eller mindre igenom alla missade inlägg. Tråkig som jag är så ides jag inte skriva på alla...
Men tack för alla kloka ord och tankar du förmedlat.
Ha det riktigt gott och TACK för att du finns och förgyller tillvaron:-)
Massor av stora varma kramar