12 december 2008

Lite slitet...

Glittret känns lite slitet...
Det blir nog inget upp å lussa i morgon bitti...
Tror inte att nån i familjen skulle uppskatta att bli väckt av min kraxande sång
eller en AnCa i ett skrynkligt lucialinne?
Bättre att fira med lite kaffe, lussekatter
och lite glögg framåt eftermiddagen...
Kommer däremot ihåg när jag en gång i min ljuva barndom
var lucia hemma i kyrkan i byn.
Mamma hade rullat mitt hår med pailjotter
så att jag skulle bli lockig o fin.
Det där med locktång var inte uppfunnit på den tiden ; )
så gammal är jag.
Sen hade jag övat in en vers jag skulle läsa,
den gick så här nånting,
( tänk att man kommer ihåg sånt här,
det måste vara drygt trettioår sen...)
Jag är ljusets vita brud,
vinternattens tärna,
strålande jag skrider fram
likt en morgonstjärna.
När decembers gryning väckt
måste mörkret vika
när lucia hälsar på
fattiga och rika.

Det var nervöst o väldigt pirrigt,
men vilken känsla att få stå där framme med ljus i håret,
att få sprida lite ljus o värme i vintermörkret.
Att få vara den utvalda...

3 kommentarer:

Englagård sa...

Tänk vilket härligt minne ett nött glitter kan locka fram.

Jag har aldrig varit Lucia men jag gillade att var med som tärna och läsa verser. Det var alltid jag som fick dom långa och svåra eftersom jag hade lätt att lära utantill.

Ganska otroligt för nu minns jag ingenting, vad kan det bero på;)

Ha en fin Lucia
kram Karina

www.gottablandat.wordpress.com sa...

ha en mysig lucia gumman!! kraaaam

Koselig koselig sa...

Hallois Anca :) Nå har jeg funnet deg og fått lagt til din nye blogg, og tatt bort den gamle. Right? Den du hadde, en liten Anca bloggen finner jeg ikke igjen så? :)