11 januari 2009

Hur (sinnes-)sjuk får man bli?



Träffade en gammal avlägsen vän igår, han berättade följande: Han drabbades av en svår sjukdom förra året. Redan när han låg på sjukhuset knappt vid medvetande så ringde hans exfru och krävde honom på pengar, utan anledning. Det var en elak sjukdom och det var knappt och jämt att mannen överlevde. Med hjälp av operation, träning, en massa jävlar anamma och mycken möda så kunde han i alla fall flytta hem igen. Efter ett tag var det så att han äntligen skulle få ta hem sina barn för en helg, problemet var att medan han låg på sjukhuset så hade exfrun länsat hans hus på alla barnens kläder, hon hade oxå skrämt upp barnen så att de knappast vågade komma dit. Det var sen helvetet började...

Exfrun har nu lurat i barnen att pappa blivit aggressiv efter sjukdomen, att han är farlig och att de inte får vara där. När han ringer för att prata med dem vill de inte ens prata med honom och han har inte fått träffa sina barn på snart tre månader. Exfrun har nu polisanmält honom för något han inte ens gjort... Jag antar att det här är bara början på en lång historia och det den gör mig fruktansvärt ledsen och upprörd. Hur tänker man som mamma när man gör nåt sånt här??? När man inte låter barnen få träffa sin pappa och dessutom hittar på en massa osanningar om honom. En pappa som har en dödlig sjukdom som kanske poppar upp igen och som kanske inte lever så länge till... En pappa som behöver all sin kraft och ork för att bara klara av att leva... Varför??? Jag blir så fruktansvärt upprörd och förbannad!!!

Det sjuka är att hon får med människor i sin omgivning på hela den här påhittade historien, hon lyckas dupera folk på nåt konstigt sätt. De som vet hur den här personen är, känner igen det här, och historien upprepar sig... Sinnessjukt???

3 kommentarer:

Frk Fleggman sa...

Man upphör aldrig att förvånas över folks beteende. Usch.

Paula sa...

Nämen fy va trist! Tyvärr så tyder ju uppförandet på ett totalt omoget handlande, en människa som antagligen innerst inne är rädd och sårbar. Man ska aldrig prata skit om sina barns förälder oavsett att man skilt sig! Undantaget då misshandel eller dylikt förstås, men annars måste barnen få lära känna den andra föräldern objektivt.
Och den stackars mannen som säkert gått igenom en viss dödsångest och så väl skulle behöva umgås med sina barn! Hoppas för hans och barnens skull att det ordnar sig till det bästa!

Englagård sa...

Hej AnCa, jag sitter och läser i kapp och måste bara kommentera trots att inlägget är gammalt.

Jag blir totalt vansinnig när jag läser detta. Hur kan hon bara? Min, och även rättsväsendets, åsikt är att hon har gjort sig skyldig till flera brott. Dels förtal och dels att hon hindrat barnen från att träffa sin far. Båda både rättsligt och moraliskt åt h-e. Jag antar att han inte orkar bråka med henne men han bör skaffa sig en advokat som är specialist på familjerätt som kan tillvarata både hans och barnens rättigheter.

Jag blir så arg, barn ska få ha sin syn på båda föräldrarna oförstörd av småsinta vuxna. Man upphör aldrig att förvånas över hur hemska människor kan vara mot varandra.

kram Karina